Rustningar

Rustningar

Rustningar är material eller kombinationer av material som kan bäras som de vore kläder. Om än rätt klumpiga sådana, när vi talar om metallrustningar. Rustningars syfte är att skydda den som bär rustningen mot skador åsamkade av vapen. Det är mycket tidigt påfund och under historien har utvecklingen av nya rustningstyper alltid följt utvecklingen av vapen. Det har gällt så länge som närstridsmomentet varit avgörande vid strider. Krutvapnens intåg gjorde så att de flesta striderna kom att avgöras under former som gjorde rustningarna obsoleta. Än idag förekommer det dock att stridande enheter använder rustningar. Dagens skottsäkra västar är ett exempel på det.

Rustningar i olika material

Rustningar fanns för kungar och vanliga soldater

Tillgången styrde från början tillverkningen när det gäller rustningsdelar. Innan metallframställningen och smideskonsten var tillräckligt utvecklad var det läder i olika beredningar som gällde. Även rustningar av trä kunde förekomma i vissa kulturer. Senare lärde man sig att enkla ringar i metall kunde sättas samman till ringbrynjor som var ett mycket effektivt skydd mot svärd och andra huggvapen. De var dock inte lika effektiva mot till exempel spjut- och pilspetsar. Redan romarna använde sig av en typ av ringbrynjor så tidigt som 600 f.kr. Fjällpansar är metalldelar monterade omlott. Den kanske mest eftertraktade typen av rustning kallas helrustning, den är av metall och täcker hela kroppen.

I strid är förbandens rörlighet ofta av helt avgörande betydelse. Allt för tungt rustade soldater kan naturligtvis inte röra sig lika snabbt som soldater med lätta rustningar. Därför har material som läder varit gångbart även långt efter det att smideskonsten blivit så utvecklad att det varit möjligt att smida tunga helrustningar i stål. Det är heller inte enkelt att slåss med finess i en kraftig helrustning. Ofta var därför de tyngst utrustade krigarna beridna. Det kunde även förekomma att ryttarnas hästar bar rustning. Det är inte så konstigt med tanke på hur mycket det kunde kosta med en stridstränad häst.

Rustningar som status- och samlarobjekt

Idag är det inte många som har råd med en skräddarsydd kostym eftersom det krävs så mycket arbete. Arbetstimmar är dyra idag. En helrustning i metall, tjock nog för klara en kula från en musköt, var mycket värdefull och väldigt resurskrävande att tillverka. Det var egentligen mest riddare, medeltidens elitsoldater, som bar den typen av rustning. Ibland var rustningar så välgjorda att de användes vid kungakröningar och viktiga parader. Kanske var de guldpläterade och försedda med extremt detaljerade utsmyckningar. Vanliga fotsoldater skyddade sig på enklare sätt. Ofta med läder med påsydda järnringar och en tjock tröja som stötdämpande foder under rustningen.

En rustning var alltså ofta ett väldigt värdefullt objekt som det tog lång tid att smida. En handsmidd rustning kan man idag få betala tiotusentals kronor för. Om man inte köper den från Replikavapen som kan erbjuda riktigt fina replikor till förvånansvärt låga priser. De låga priserna beror på högkvalitativt stål har blivit ganska billigt och på att rustningarna kan framställas på ett mer kostnadseffektivt sätt idag. En rustning smidd utifrån en historisk förlaga är ett vackert och intressant objekt som man ska överväga att skaffa om man är historieintresserad. En rustning säger mycket om den epok då den utvecklades och har man väl börjat med den trevliga hobbyn att samla på rustningar så slutar man inte i första taget. Att samla på både rustningar och vapen från samma epok är också mycket trevligt.

Rustningar är intressanta samlarobjekt

Rustningar har haft en avgörande betydelse i väpnade konflikter, från historisk tid fram till våra dagar. Det finns många olika rustningstyper och framförallt rustningar i olika material. En riktigt tung rustning ger i regel ett gott skydd men gör samtidigt att den som bär den får svårare att röra sig. Därför har de tyngsta typerna burits av beridna soldater, till exempel riddare. Lätta rustningsmodeller av läder med metallförstärkningar har ofta varit så enkla att de enskilda soldaterna själva kunnat tillverka dem, eller åtminstone reparera dem. Att samla på välgjorda rustningsreplikor är en mycket trevlig hobby för den som är intresserad av historia. Särskilt om de är välgjorda och har en historisk förlaga.