Svärd

Svärd

Svärd brukar definieras som ett avlångt handvapen med slipade kanter som är avsett för såväl hugg som stick och för att parera attacker. Det finns dock väldigt många olika typer av detta vapen eftersom det har förekommit i de flesta kulturer sedan mycket långt tillbaka i tiden, i Europa från bronsåldern och framåt. Svärden har också haft olika ändamål i olika historiska och militära kontexter. Det är bland annat på grund av detta som svärden är väldigt eftertraktade som samlarföremål. Ett svärd berättar helt enkelt väldigt mycket om sin samtid. I den här texten kommer du att få veta mer om bland annat svärdsmidets historia.

Svärd av olika typer

Den kanske vanligaste svärdstypen, eller åtminstone den som oftast gäller när vi idag föreställer oss detta vapen, är det klassiska europeiska långsvärdet. Det kunde hållas med en eller två händer och det var rakt och slipat på båda sidorna. Svärd som kraftigt avviker från denna form har ofta getts andra namn. Sabeln, som kom senare, är lätt böjd och slipad bara på ena sidan. Värjor och floretter är mycket tunna vapen, främst avsedda för stick, de är smidigare att svinga än ett långsvärd. Värjfäktning handlar om finess och teknik, inte om råstyrka. Romarna använde kortare och lite bredare svärdsvarianter än de som blev populära på medeltiden.

Olika typer av svärd

Svärd kan tillverkas av många olika metaller eller av så kallade legeringar som är blandningar av metaller med olika egenskaper. Hur svärden smids avgör också vilka egenskaper de kommer att få. Det man vill uppnå som svärdssmed är bland att att svärdet, förutom att vara vasst, även ska hålla så bra som möjligt. Många vapen består därför av flera lager, inte minst de japanska svärdssmederna var mästare inom detta hantverk. Tidiga hugg- och stickvapen gjordes ofta av brons, som inte kan bearbetas på samma sätt som järn. Vapnen göts istället för att smidas och kunde böjas eller gå av mitt under en strid.

Svärd som vapen och samlarobjekt

Svärden var länge oöverträffade när det gällde närstrid mot motståndare som inte bar tung rustning. Svärdens och rustningarnas utveckling har följts åt under århundradenas lopp. Kraftiga rustningar har skapat ett behov av tyngre och större svärd eller av tunna eggvapen som använts med precision mot oskyddade kroppsdelar. I många arméer tog spjuten över som det viktigaste vapnet eftersom de är billigare att framställa och effektivare mot tungt rustade fiender. Svärdet blev istället en slags statussymbol och ett vapen som i första hand användes ceremoniellt eller vid dueller. Huggvapen som sablar fortsatte dock att vara viktiga inom kavalleriet där de användes i kombination med krutvapen.

Inom den svenska poliskåren förekom sablar en bra bit in på 1960-talet, men de flesta huggvapen som tillverkats de senaste 100 åren har varit tänkta som paradvapen. Färdigheten att smida stridsdugliga huggvapen har delvis fallit i glömska. Det dock finns en och annan smed som behärskar traditionellt svärdssmide. Svenske Peter Johnson är en av dem. Han gör unika objekt som få har råd att köpa. Replikor är svärd som är framtagna i modernt utrustade smedjor med vår tids metoder. Ofta handlar det om härdat stål av bra kvalitet, men priserna är ändå förvånansvärt låga, även för riktigt praktfulla vapen. När det gäller design är sådana vapen ofta mer eller mindre exakta kopior av sina historiska förlagor. Att äga ett sådant svärd ger en svårslagen känsla av historiens vingslag samtidigt som det brukar vara fråga om väldigt dekorativa föremål.

Klinga, fäste och parerstång

Svärd är det kanske mest ikoniska av de historiska vapnen. Svärden hade en viktig roll både på och vid sidan av slagfälten under nästan 5000 år och i flera av världens viktigaste högkulturer. Det finns många olika svärdstyper och den minsta gemensamma nämnaren kan sägas vara att de har en klinga och ett fäste samt en parerstång. Klingan är svärdets vassa del, ofta kröns den av en spets. Fästet är den del som man håller i, med antingen en eller två händer. Parerstången sitter i övergången mellan dessa delar. Svärden har ofta varit rena bruksföremål men det finns även gott om ståtliga paradvapen och svärd smidda för kungligheter med rika utsmyckningar.